Bland de ungdomar som definierar sig som icke-heterosexuella (homo, bi eller osäkra) har 19,4% blivit utsatta för fysiskt våld av en vuxen i familjen. Det är ungefär dubbelt så många som bland heterosexuella ungdomar. Allt detta framgår av Ungdomsstyrelsens rapport Hon hen han som släpptes i februari 2010.
Om alla Sveriges riksdagsledamöter hade varit icke-heterosexuella hade därmed 66 stycken av dem blivit slagna av sina föräldrar. Vi tycker att det är en väldigt hög siffra. Om detta hade varit fallet hade såklart riksdag och regering agerat. Nu handlar det om oss, och ingen lyssnar.
Ofta benämns familjen som samhällets grundbult, och en garant för trygg uppväxt och välmående ungdomar. För många hbt-ungdomar skapar familjen snarare motsatsen. Vi tycker att det är ett problem att till exempel socialminister Göran Hägglund inte erkänner den verkligheten, utan ytterligare försvårar livet och uppväxten för Sveriges hbt-ungdomar.
Vi kräver att Socialtjänsten ska finnas där i de fall när ungdomar blir slagna. För att det ska bli verklighet krävs ett kompetens- och resurslyft för alla kommuners socialtjänster. Socialtjänsten måste ha hbt-kompetens och våga ifrågasätta föräldrars normer när de skadar deras barn.
Vi kräver också en politik som speglar att familjer ser olika ut, och att inte några systematiskt exkluderas ur debatten. Hbt-ungdomar måste ingå i den politiska familjebilden och de problem samhället skapar för oss måste erkännas.