Vad vill vi?
Att hbt-ungdomar har en större psykisk ohälsa än andra ungdomar, utsätts för våld i hemmet oftare än andra ungdomar och löper större risk att utsättas för brott är inga nyheter. Rapporter från Ungdomsstyrelsen och Folkhälsoinstitutet har visat det en längre tid. Men åtgärderna lyser med sin frånvaro.
Vad vill vi?
- all personal på skola och ungdomsmottagningar ska ha en bra hbt-kompetens. Ett stort antal av de kränkningar som sker av hbt-ungdomar sker i skolans värld och många skolor saknar likabehandlingsplaner som lagen kräver att de ska ha. Det alternativ som står till buds, ungdomsmottagningarna, finns inte i alla kommuner och har mycket varierande kvalitet.
- socialtjänsten ska kunna bemöta våld inom hemmet bland hbt-ungdomar. Var femte icke-heterosexuell ungdom i Sverige har blivit utsatt för våld i hemmet av en vuxen, samtidigt saknar socialtjänsten kompetens för att bemöta de problem som finns. Frågor som rör till exempel sexualitet ska vi lämna åt familjerna själva, menar ofta socialtjänsten.
- sociala mötesplatser för hbt-ungdomar, som B Free i Karlstad eller Egalia i Stockholm, ska finnas i varje kommun. Alla rapporter visar att sociala mötesplatser är nyckeln för att bemöta ohälsan bland hbt-ungdomar - trots det prioriterar nästan ingen kommun hbt-ungdomars mötesplatser.
- fler hatbrottsjourer med hbt-inriktning för att stärka de som blir utsatta för hatbrott. Cirka 1000 brott med homo- eller transfobiska motiv anmäls varje år, vilket skapar ett enormt mörkertal (eftersom varannan hbt-person i Sverige någon gång blivit utsatt för hatbrott). Därför behövs fler särskilda jourer för att synliggöra brotten och stärka brottsoffren.
Vad vill de som forskat?
Ungdomsstyrelsen och Folkhälsoinstitutet har skrivit rapporter på temat. Du kan ladda ned dem här nedanför, för att se vad forskarna vill ska genomföras, men som politikerna inte gör.